The West Highland of Scotland för hos de flesta människor tankarna till vackert landskap, tartankilter, säckpipor och whiskey – men hos en ständigt växande skara symboliseras detta med små vita hundar – West Highland White Terrier.
De första som får en westie att fastna på näthinnan är förstås dess utseende, westien är en väldigt söt liten vit hund och detta tilltalar många. Men när man sedan lär känna en westie kommer utseendet snart i andra hand och man älskar rasen för dess personlighet.
En westie tycker om människor. Tror gott om alla. Westien tror också på sig själv, tycker många gånger att de är lite för mer än andra hundar. Inte så att dom slåss men dom anser sig har rätt att bli behandlade med en viss värdighet.
En westie smälter lätt in i nya miljöer och trivs i allmänhet mycket väl med tillvaron. Behandlar man sin westie väl, får man också mycket tillbaka.
Westien är en riktigt terrier, men en mycket snäll sådan. Ordet terrier får många att tänka på skälliga liten arga hundar från förr, men det är helt fel. Det som också är helt fel är att tro att den söta lilla vita hunden är en knähund eller skall behandlas som en sådan. Då om någon gång protesterare en westie kraftig och detta kan också göra den både arg och otrevlig.
En westie, som inte fostras eller inte får utlopp för sin påhittighet, kan upplevas som jobbig. Eftersom den ofta hittar många sätt att “använda omvärlden” måste den från allra först börja få lära sig vad som är tillåtet respektive förbjudet. Det är alltså viktigt att vänligt och bestämt fostra den lilla valpen och unga hunden. Den tid och energi man lägger ner de första åren har man mångdubbelt igen. Detta gäller även skällandet. Liksom de flesta andra terrier har westien lätt att “ta ton”.
En resolut terrier skall också behandlas resolut!
Behändigt format är det på en westie. Den är lätt att ta med sig överallt. Sitter gärna i väska på tåg, flyg och tunnelbannor, och tycker mycket om att åka bil.
Inomhus är westien lugn och sansad. Märks inte mycket. Men utomhus är den helt annorlunda. Då växer westien till en stor hund som är nästan outtröttlig. Detta gäller naturligtvis från vuxen ålder, valpar och unghundar skall ta det där med motion lite mer försiktigt. En vuxen westie däremot måste få röra sig ordentligt varje dag.
Westien har mycket bra temperament. Det är ytterst sällan man träffar på ett argt exemplar.
Sammanfattningsvis kan man säga;
Westien är glad, positiv, pigg, vaken, rörlig med massor av egen vilja och ett snällt terrierhumör. Bör ha en fast hand, men också behandlas med en stor portion humor, för det har dom. En väl fostrad westie är verkligen en härlig “stor hund i litet format”, en kombination av värdighet och fräckhet; en idealisk liten följeslagare och kompis.
“Änglar – finns dom?” jo men visst med terrierhumör. Ett mycket gammalt citat om westie från en beundrare säger “no water was ever too cold and no earth was ever to deep for them”
En passande beskrivning, men inte låter väl det så änglalikt, eller hur?